Att förändras

Hojt!
När vi kom hit och hade hela fackpamporganisationens ramar i ryggen och möttes av det "flexibla" sättet i USA med inga arbetslagar och begränsade möjligeheter att ha kort sjukfrånvaro kändes det välldigt märkigt och konstigt. Det var inte ovanligt att man mötte folk i produktionen med ögonlocken halvöppna, feber och ett tolvtimmarsskift framför sig. Till detta ska man också väga in frånvaron av skiftledigheter och OB ersättningar som är något att ha. Svagt kaffe i mängder i stora koppar, smält ost, friterad mat och sockerdiet som man bara ser hos dom mest vulgära i europa.
Sådär 15 månader senare så tittar man tillbaka och sen på sig själv. Nu dricker man svagt kaffe i mängder i stora koppar. Arbetar ofta (var tredje vecka) mellan 60-80 timmar i veckan och använder Tylenol ( en amerikansk värktablett) när man har feber bara för att komma iväg till jobbet.

Se hur det kan gå...

Kenny

Kommentarer
Postat av: Britt-Inger Eldh

Du skriver så bra i dina berättelserna Kenny , så jag undrar om inte du ska bli författare,det skulle nog bli en bra och intressant bok

2008-09-05 @ 09:27:49
Postat av: Widar

Jaani. Akta er så ni inte blir konstiga där borta.

2008-09-15 @ 20:55:52
URL: http://widarsson.no-ip.com/blogg/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0