Tiden som varit..
Tjo!
Nu när vi under en tid har varit dåliga på att uppdatera bloggen har vi hunnit med en del.
Vi har haft besök och med dom har vi varit till Niagara fallen och den amerikanska sidan den här gången. Vårt förra besök var på den Canadensiska sidan och det var för massa år sedan. Det tar ungefär 5 timmar att åka till fallen ifrån oss. Parkerade i centrum brevid fallet och gick ut. Amerikanska sidan har alltid fått vara den fula sidan och alla som sagt nåt om det tycker att den Canadensiska sidan är finare och undrar varför dom inte åkte dit direkt. Jag tycker att amerikanska är lite finare än vad folk beskriver den, man kommer närmare fallet på något sätt. Vi gick ner till foten av fallet och upplevde det på trä trall. Blött värre blev det och det var skoj. Hiss schaktet grävdes för hand under några år runt 1930. Efter vi hade utforskat amerikanska sidan gick vi över till Canada sidan. Man kan göra det men man behöver passet.
Canada sidan är trevlig och känns gästvänligare, svårt att beskriva varför men det är den känslan man får. Jag tror inte att det är någon skillnad på antal uteliggare eller sociala problem men dom kanske städar bättre.
Kvällen kom och vi såg fyverkerier vid 22 tiden och belysningen som tänds efter mökrets infall.
Efter fyverkerierna gick vi igenom canadatullens byggnad där vi var tvungna att betala 50 cent var för att komma igenom över på USA sidan. Det spelade ingen roll om det var canadensiska eller amerikanska cents.
I tullen fick vi frågan: Var jobbar du någonstans av en vresig tulltjänsteman. Efter vi svarat drog han passet i läsaren och så var det klart.
Vi kom hem sent, tror det var 4 på morgonen och vid 14 var det dags att jobba igen. Eftermiddagsvecka...
Veckan som senare flöt förbi i en hiskelig takt blev det bara mindre utflykter. Jag hade tagit ledigt i slutet av veckan för att vi skulle åka till New York.
Vi bokade hotell via något som var en hotellförmedling. Så här i efterhand så är det inget som jag rekomenderar. Vi fick ett hotell som skulle vara rökfritt och så skulle det ingå kontinental frukost. Vi åkte dit och det visade sig att det var långt ute på Long Island. Så vid 16 tiden var vi vid hotellet. Verkade inte som det blev så mycket tid kvar att utforska Mahattan. Det skulle finnas komunikationer enligt hetellförmedlingen. När vi frågade herrn på hotellet berättade han att det fanns... Om vi tog bilen i 20 minuter... Hoppade på tåget... Bytte till tunnelbana så skulle vi vara framme i Mahattan om dryga timmen.
Vi hade ju också blivit informerade om att hotellet hade frukost och rökfria rum. Nja, han skulle kunna fixa en kopp kaffe på morgonen åt oss och rökfritt... det fanns inte. Han sa dock att han skulle fixa fram såna åt oss tills vi kom tillbaka senare på kvällen.
Vi satsade på Long Beach och det var en fin upplevelse. Long beach är verkligen lång. Vi gick några timmar efter strandpromenaden som var en 7 meter bred trall som hade cykelfil och kunde bära en polisjeep.
Sanden på stranden var som salt och en stor del av stranden spelades beachvollyboll. Solen var på väg ner och i skyn kunde vi se magen på flygplan som med jämna mellanrum lyfte från John F Kennedy international airport.
Vi slaskde i oss kvällsmat på Taco Bell och det var en lagomt kladdig upplevelse. Det var kaos bakom disken och alla fick mixade ordrar men totalen blev nog rätt för oss på våra tre brickor. Inte roligt när det saknas personal..
Väl tillbaka på hotellet skule vi få våra rum. Rum fanns det men inte rökfritt. Det var en ny förmåga bakom disken.... Han förstod inte hur vi kunde ha blivit lovade något sådant,. det fanns ju inte! Vi kollade på rummen som fanns och det var ett som inte var så tokigt och som inte luktade vm i kedjerökning.
Vi ville att han skulle kansellera ett rum, ge oss pengarna tillbaka för det och så skulle vi dela dom sängar som fanns på oss fyra. En queen size är 150cm bred och det är inga problem för oss.
Det var inget han kunde fixa utan då var vi tvungna att ringa förmedlingen. Skulle ni vilja ringa åt oss och reda ut detta åt oss, frågade vi herrn.
Visst, han ringde och efter han fått ton tryckte han ut luren under fönsterrutran som var åvanpå hotelldisken och ville att jag skulle prata. Telefonlinjen lät som man var i Bagdad eller nåt land i Asien ute på landsbygden. Efter ett tag när jag inte kunde höra något för allt knaster och skrap ringde jag från min egen mobil. Fick allt ordnat och vi hade vårat rum och pengarna skulle sättas tillbaka på mitt konto.
För att ständigt försöka hitta förbättringar tänkte jag att det var på sin plats att föreslå ett telefonbyte eller ringa telefonbolaget och det gjorde jag åt han bakom disken.
Nä nä sa han då. Den där telefonlilnjen går på faxlinjen. Det är därför det inte går att höra nått...
Bra jobbat, nu var det inte så roligt längre.
Vi slocknade direkt och frukosten blev lite smått vi köpt kvällen före.
Mahattan here we come!
Trafiken var hyffsat lugn och vi parkerade nere i Battery Park igen vid färjorna som går ut till Statue of Liberty. Vi åkte färjan ut till Liberty Island där vi gick ett varv runt henne, tog bilder och drack lemonade. Vid souvenirshopen fanns en del av den gamla facklan som dom hade sparat då dom bytte ut den.
< Ellis Island
Färjan hem gick förbi Ellis Island som var den första anhalten för emigranterna då dom kom med båtar för att söka lyckan i det stora landet. Om du reste i tredje klass blev du föremål för hälsokontroll och om du inte hade några läskiga sjukdomar var du välkommen in i det stora landet. Om du var sjuk fick du åka hem på fartygets bekostnad och det blev en del som fick göra det.
På mahattan besökte vi Empire State Building, Chinatown, Little Italy, central park, Grand Central Station och strosade runt bland skyskraporna i massa timmar.
Man får se hela spekrumet av materiellt överflöd och social misär under en såndär dag. Enormt fina hus, bilar och välbärgade människor till sopbergen i Chinatown som blandas av tiggare och påtända knarkare som drar sina ägodelar i en gammal resväska. Ibland håller man lite extra hårt i Alexandra och plånboken....
Vi hann åka en massa resor med tunnelbanan och till skillnad från förra gången så aktade jag mig för att ta kort då det skulle kunna innebära böter. Det är inte alltid så självklart hur man hittar i tunnelbanan och skyltnigen är inte komplett och kräver lite lokalkännedom för att lägga pusselbitarna till rätta. Vid Time Square var det ett himla liv och det en samling människor som hade släpat ner plashinkar och trummor ner i stationen och spelade samba. Lattjo att se :)
När vi lämnade Manhattan blev det ett åskväder och det passerade precis över Mahattan, blixtarna slog och lyste upp skyn. Empire State Building är dimensionerad som åskledare och årligen så slår blixten ner några hundra gånger i "spiran". Regnet blev den klassiska jätteskuren och avloppen hade fullt upp med att transportera bort vattnet och vissa gator blev som floder.
Det blev sent även idag och vi kom hem på morgonsidan. Även denna resa var det Alexandra som körde den längsta biten...
Fridens!
Kenny
Nu när vi under en tid har varit dåliga på att uppdatera bloggen har vi hunnit med en del.
Vi har haft besök och med dom har vi varit till Niagara fallen och den amerikanska sidan den här gången. Vårt förra besök var på den Canadensiska sidan och det var för massa år sedan. Det tar ungefär 5 timmar att åka till fallen ifrån oss. Parkerade i centrum brevid fallet och gick ut. Amerikanska sidan har alltid fått vara den fula sidan och alla som sagt nåt om det tycker att den Canadensiska sidan är finare och undrar varför dom inte åkte dit direkt. Jag tycker att amerikanska är lite finare än vad folk beskriver den, man kommer närmare fallet på något sätt. Vi gick ner till foten av fallet och upplevde det på trä trall. Blött värre blev det och det var skoj. Hiss schaktet grävdes för hand under några år runt 1930. Efter vi hade utforskat amerikanska sidan gick vi över till Canada sidan. Man kan göra det men man behöver passet.
Canada sidan är trevlig och känns gästvänligare, svårt att beskriva varför men det är den känslan man får. Jag tror inte att det är någon skillnad på antal uteliggare eller sociala problem men dom kanske städar bättre.
Kvällen kom och vi såg fyverkerier vid 22 tiden och belysningen som tänds efter mökrets infall.
Efter fyverkerierna gick vi igenom canadatullens byggnad där vi var tvungna att betala 50 cent var för att komma igenom över på USA sidan. Det spelade ingen roll om det var canadensiska eller amerikanska cents.
I tullen fick vi frågan: Var jobbar du någonstans av en vresig tulltjänsteman. Efter vi svarat drog han passet i läsaren och så var det klart.
Vi kom hem sent, tror det var 4 på morgonen och vid 14 var det dags att jobba igen. Eftermiddagsvecka...
Veckan som senare flöt förbi i en hiskelig takt blev det bara mindre utflykter. Jag hade tagit ledigt i slutet av veckan för att vi skulle åka till New York.
Vi bokade hotell via något som var en hotellförmedling. Så här i efterhand så är det inget som jag rekomenderar. Vi fick ett hotell som skulle vara rökfritt och så skulle det ingå kontinental frukost. Vi åkte dit och det visade sig att det var långt ute på Long Island. Så vid 16 tiden var vi vid hotellet. Verkade inte som det blev så mycket tid kvar att utforska Mahattan. Det skulle finnas komunikationer enligt hetellförmedlingen. När vi frågade herrn på hotellet berättade han att det fanns... Om vi tog bilen i 20 minuter... Hoppade på tåget... Bytte till tunnelbana så skulle vi vara framme i Mahattan om dryga timmen.
Vi hade ju också blivit informerade om att hotellet hade frukost och rökfria rum. Nja, han skulle kunna fixa en kopp kaffe på morgonen åt oss och rökfritt... det fanns inte. Han sa dock att han skulle fixa fram såna åt oss tills vi kom tillbaka senare på kvällen.
Vi satsade på Long Beach och det var en fin upplevelse. Long beach är verkligen lång. Vi gick några timmar efter strandpromenaden som var en 7 meter bred trall som hade cykelfil och kunde bära en polisjeep.
Sanden på stranden var som salt och en stor del av stranden spelades beachvollyboll. Solen var på väg ner och i skyn kunde vi se magen på flygplan som med jämna mellanrum lyfte från John F Kennedy international airport.
Vi slaskde i oss kvällsmat på Taco Bell och det var en lagomt kladdig upplevelse. Det var kaos bakom disken och alla fick mixade ordrar men totalen blev nog rätt för oss på våra tre brickor. Inte roligt när det saknas personal..
Väl tillbaka på hotellet skule vi få våra rum. Rum fanns det men inte rökfritt. Det var en ny förmåga bakom disken.... Han förstod inte hur vi kunde ha blivit lovade något sådant,. det fanns ju inte! Vi kollade på rummen som fanns och det var ett som inte var så tokigt och som inte luktade vm i kedjerökning.
Vi ville att han skulle kansellera ett rum, ge oss pengarna tillbaka för det och så skulle vi dela dom sängar som fanns på oss fyra. En queen size är 150cm bred och det är inga problem för oss.
Det var inget han kunde fixa utan då var vi tvungna att ringa förmedlingen. Skulle ni vilja ringa åt oss och reda ut detta åt oss, frågade vi herrn.
Visst, han ringde och efter han fått ton tryckte han ut luren under fönsterrutran som var åvanpå hotelldisken och ville att jag skulle prata. Telefonlinjen lät som man var i Bagdad eller nåt land i Asien ute på landsbygden. Efter ett tag när jag inte kunde höra något för allt knaster och skrap ringde jag från min egen mobil. Fick allt ordnat och vi hade vårat rum och pengarna skulle sättas tillbaka på mitt konto.
För att ständigt försöka hitta förbättringar tänkte jag att det var på sin plats att föreslå ett telefonbyte eller ringa telefonbolaget och det gjorde jag åt han bakom disken.
Nä nä sa han då. Den där telefonlilnjen går på faxlinjen. Det är därför det inte går att höra nått...
Bra jobbat, nu var det inte så roligt längre.
Vi slocknade direkt och frukosten blev lite smått vi köpt kvällen före.
Mahattan here we come!
Trafiken var hyffsat lugn och vi parkerade nere i Battery Park igen vid färjorna som går ut till Statue of Liberty. Vi åkte färjan ut till Liberty Island där vi gick ett varv runt henne, tog bilder och drack lemonade. Vid souvenirshopen fanns en del av den gamla facklan som dom hade sparat då dom bytte ut den.
< Ellis IslandFärjan hem gick förbi Ellis Island som var den första anhalten för emigranterna då dom kom med båtar för att söka lyckan i det stora landet. Om du reste i tredje klass blev du föremål för hälsokontroll och om du inte hade några läskiga sjukdomar var du välkommen in i det stora landet. Om du var sjuk fick du åka hem på fartygets bekostnad och det blev en del som fick göra det.
På mahattan besökte vi Empire State Building, Chinatown, Little Italy, central park, Grand Central Station och strosade runt bland skyskraporna i massa timmar.
Man får se hela spekrumet av materiellt överflöd och social misär under en såndär dag. Enormt fina hus, bilar och välbärgade människor till sopbergen i Chinatown som blandas av tiggare och påtända knarkare som drar sina ägodelar i en gammal resväska. Ibland håller man lite extra hårt i Alexandra och plånboken....
Vi hann åka en massa resor med tunnelbanan och till skillnad från förra gången så aktade jag mig för att ta kort då det skulle kunna innebära böter. Det är inte alltid så självklart hur man hittar i tunnelbanan och skyltnigen är inte komplett och kräver lite lokalkännedom för att lägga pusselbitarna till rätta. Vid Time Square var det ett himla liv och det en samling människor som hade släpat ner plashinkar och trummor ner i stationen och spelade samba. Lattjo att se :)
När vi lämnade Manhattan blev det ett åskväder och det passerade precis över Mahattan, blixtarna slog och lyste upp skyn. Empire State Building är dimensionerad som åskledare och årligen så slår blixten ner några hundra gånger i "spiran". Regnet blev den klassiska jätteskuren och avloppen hade fullt upp med att transportera bort vattnet och vissa gator blev som floder.
Det blev sent även idag och vi kom hem på morgonsidan. Även denna resa var det Alexandra som körde den längsta biten...
Fridens!
Kenny
Kommentarer
Postat av: Jonas West
Hehe. Ni har legat i
Trackback
